SVERIGES KANSKE MEST ERFARNE SEGELMAKARE
SVERIGES KANSKE MEST ERFARNE SEGELMAKARE
Vi på North Sails har en jubilar att fira. I år är det nämligen 50 år sedan Peter "Peppe" Lundqvist fick sitt allra första jobb som segelmakare.
Peppe skulle komma att få en spännande och händelserik karriär som seglare och segelmakare. Och den är inte över än.
Hösten 1969 var Peppe Lundqvist en knappt 18-årig yngling med ett brinnande intresse för segling. Nu hade han fått upp ögonen för segelmakeribranschen. Det verkade vara ett kul yrke och att få betalt för att hålla på med segling lät ju fantastiskt.
Det sena 60-talet var en brytningstid. Plasten hade fått sitt definitiva genombrott i mitten av 60-talet, och det bokstavligt talat sprutades fram nya segelbåtar. Utvecklingen påverkade även vår bransch. Många av de etablerade segelmakarna började närma sig pensionsåldern och företagen de ledde var illa rustade för att möta de nya tider som väntade; bara några år senare skulle de flesta av de gamla segelmakerierna vara borta eller reducerade till bleka skuggor av sina forna jag.
Istället trädde en helt ny generation segelmakare fram på scenen. Först ut var Gransegel, som hade startats i mitten av 60-talet av Arved von Gruenewaldt, och det var han som hösten 1969 tog Peppe under sina vingar.
Ett hektiskt 70-tal
Arved von Gruenewaldt, även kallad ”Greven”, var en kappseglare av rang, med internationella mästerskapsmedaljer i både Finnjolle och Soling. Därtill en man med mycket idéer, stor drivkraft och en vilja att skapa någonting nytt i en traditionell bransch.
Gransegel skulle under 1970-talet utvecklas till ett av de större segelmakerierna i Sverige, men när Peppe klev in över tröskeln var företaget ännu i sin linda. Bortsett från grundarna och en viss Stefan Winberg, som jobbade extra på loftet vid sidan av studierna på KTH, blev Peppe Gransegels allra första fastanställda medarbetare.
Han skulle bli kvar på Gransegel i nästan 15 år, och fick under den tiden vara med om en ganska remarkabel resa. Båtboomen rullade på i allt snabbare takt. Hela marinbranschen präglades av nybyggaranda och utvecklades, på gott och ont, till något slags Klondyke. Segling blev en bred folksport och Gransegel växte i snabb takt. Tempot var högt för det mesta. "Vi kunde göra femtio IF-genuer på en och samma gång", minns Peppe.
Peppe hann ändå med att kappsegla mycket under den här perioden. Han hade bakgrund i jolle, och under 70-talet gav han sig i kast med Tornado, 505 och Laser. 1979 var han med på Laser-VM. Det gick i Perth och blev ett minne för livet.
1979 lanserades också Albin Express, och Peppe var snabb att haka på. Det var han inte ensam om. På mindre än tre år byggdes över tusen båtar – och många köptes av inbitna kappseglare. Mästerskapen samlade ofta över åttio båtar och på Lidingö Runt kunde det vara hundra Expresser på startlinjen. Det var ett riktigt getingbo, med OS-seglare, världsmästare och segelmakare i var och varannan båt.
Peppe vann aldrig SM i Express. Men han fick med sig både ett SM-silver och ett SM-brons. Idag kan han stoltsera med ett tiotal SM-guld i flera andra klasser, och han är stolt över vartenda ett, men det är ändå SM-medaljerna i Express som han håller allra högst. Konkurrensen i klassen var stenhård och en SM-medalj var något som imponerade på vilken seglare som helst.
Peppe 1996. Mycket har hänt under årens lopp, inte minst på materialsidan. Men en hel del är sig också likt: Dacron är fortfarande ett gångbart alternativ och symaskinen på bilden används faktiskt än idag.
