3Di-SEGEL ÄR LÄTTARE OCH STUMMARE ÄN ALLT ANNAT. MEN DET ÄR INTE DEN VIKTIGASTE FÖRDELEN.

3Di-SEGEL ÄR LÄTTARE OCH STUMMARE ÄN ALLT ANNAT. MEN DET ÄR INTE DEN VIKTIGASTE FÖRDELEN.

Vad innebär 3Di-teknologin? Vad är skillnaden mellan 3Di och 3DL? Och vad är det egentligen för fel på dagens membransegel? Det reder vi ut här. Häng med på en resa som spänner över 25 år!

3Di-seglen lanserades 2010 och tog seglarvärlden med storm. Snart satt det 3Di-segel på de flesta av världens hetaste kappseglingsbåtar. Bilden var tydlig; Om du kappseglade och verkligen siktade högt, då var det 3Di du skulle ha. Det var förstås bra. Men det gjorde kanske också att den absolut största fördelen med 3Di hamnade lite i skymundan. Ett 3Di-segel är lättare och stummare än allt annat på marknaden, ja. Men det viktigaste är att de håller mycket längre än alla andra typer av prestandasegel. Skillnaden är faktiskt dramatisk. Det finns 3Di-segel som har gått 75.000 sjömil och som fortfarande är i hyggligt skick. Och då talar vi om racingsegel byggda i stumma material som kevlar och kolfiber, och sådana är ju inte direkt kända för att vara långlivade. Membranseglens uppgång och fall För att förstå det unika med 3Di-teknologin får vi börja med att titta lite närmare på hur ”membransegel” eller ”stringsegel” är uppbyggda. Anledningen till att vi för drygt tio år sedan började utveckla 3Di var nämligen att komma tillrätta med de ganska allvarliga brister som den här typen av segel har. Det gäller såväl våra egna 3DL-segel som alla de andra varianterna av membransegel som numera finns på marknaden. Först en snabb recap: Våra 3DL-segel, som väl får betraktas som alla membransegels moder, gjorde entré 1992 och under de 25 år som gått sedan dess har de vunnit allt som går att vinna på världens kappseglingsbanor, från Americas Cup och Volvo Ocean Race till lokala klubbkappseglingar. Vi var länge ensamma om tekniken, men dag kan alla segelmakare erbjuda sina kunder något liknande. De större kedjorna har byggt upp egna produktionsanläggningar och mindre segelmakare köper membran eller rent av färdiga segel från bland annat Kina. Vi är oerhört stolta över våra 3DL-segel och vad de inneburit för segelsporten. Samtidigt är det uppenbart att den här typen av segel har inneboende problem som aldrig kommer att kunna lösas. Vi kan ju inte tala för resten av branschen, men för oss är lösningen ganska självklar: Det börjar bli dags att låta membranseglen gå i pension. Utmaningen: Att ta fram ett segel helt utan film Ett membransegel skapas genom att långa strängar av någon stark fiber (exempelvis kevlar eller kolfiber) limmas ihop med ett eller flera lager av mylarfilm. Ibland lägger man också på ett skyddande lager av tunn väv. Konstruktionen anpassas efter varje specifikt segel, och fibrerna läggs så att de följer den förmodade kraftriktningen i seglet. Det får på så sätt ett karakteristiskt och ganska vackert utseende med bågformade linjer från horn till horn. Strukturen är särskilt tydligt i motljus. Man kan säga att membransegel bygger på en sorts lager-på-lager-princip. Man skulle också kunna säga att det i grund och botten är ett mylarsegel förstärkt med tunna strängar av kevlar eller kolfiber. Och det är just mylarfilmen som orsakar de största problemen. Filmen har egentligen bara en enda uppgift, och det är att hålla de kraftbärande fibrerna på plats. Mellan strängarna uppstår ett ”mellanrum” som bara består av mylar. Det är ett tunt och sprött material, känsligt för UV-ljus och obetydligt starkare än en vanlig presenning. Och det här gör seglet känsligt för veck, fladder och nötning. Fiber och film har också helt olika egenskaper, inte minst när det gäller elasticitet, vilket gör det svårt att få dem att fungera bra ihop. Dessutom är det bara en tidsfråga innan fibern och filmen börjar släppa från varandra. Man brukar tala om delaminering. Om du någon gång haft ett laminatsegel med några år på nacken vet du nog vad det innebär. Problemet är varken nytt eller specifikt för just membransegel. Det har varit känt ända sedan Lowell North hissade den första mylargenuan (känd som ”The garbage bag” på grund av dess gröna kulör och glansiga ytfinish) på tolvan Enterprise under Americas Cup 1977. Efter att ha brottats med det här problemet i över 30 år insåg vi till slut att enda möjligheten var att utveckla en helt ny typ av segel som inte innehåller någon film. De första stegen togs i samband med Americas Cup 2007 med ett projekt som gick under kodnamnet ”Amalgam”. I största hemlighet byggde vi 19 segel helt utan film till Team Alinghi. Seglen blev ärligt talat ganska misslyckade men vi lärde oss massor. Året därpå hade vi lyckats utveckla ett fungerande segel och 2010 hade vi en färdig produkt som gick att sälja. Vi kallade den 3Di. En helt ny typ av segel 3Di-teknologin är alltså INTE en utveckling av 3DL, och ett 3Di-segel har egentligen ingenting gemensamt med ett membransegel. 3Di är en kompositkonstruktion där två olika material, i det här fallet fiber och en speciell sorts lim, via en kemisk reaktion omvandlas till ett enda homogent material. Det är precis som när man bygger ett båtskrov i glasfiber och polyesterplast. Om du sågar ut en provbit från skrovet på din båt och tittar närmare på den kommer du inte kunna skilja glasfibern från plasten. Efter härdning är det ett och samma material. Så är det även med ett 3Di-segel. Rent konkret byggs seglet upp genom att speciella fiberförsedda tejper (som vi själva tillverkar) läggs om lott enligt ett givet mönster tills det får formen av ett segel. Materialet läggs sedan upp på en tredimensionell form där det värms upp under tryck, vilket sätter igång härdningen. Själva fibern är oerhört tunn – som ett hårstrå ungefär – vilket gör att de till skillnad från fibersträngarna i ett membransegel kan läggas extremt tätt utan att få problem med vidhäftningen. Därmed undviks de ”mellanrum” av mylar som är ett av problemen med membransegel. I ett 3Di-segel är varenda kvadratmillimeter täckt med fiber. Tejperna med fiber är förimpregnerade (pre-preg kallas det på fackspråk) med en speciell sorts härdplast som aktiveras när den värms upp till en viss temperatur, och som därefter får en stark och kemiskt sett mycket stabil struktur. I ett membransegel består limmet däremot av en sorts termoplast. Det är samma typ av material som används i exempelvis glassbyttor eller köksskålar, och den är allt annat än stabil. Testa att hålla en plastmugg över ett stearinljus så får du se vad som händer. 3Di har fler fördelar. Ett membransegel består till stora delar av mylar, och ibland även väv, och inget av detta bidrar till styrkan. Däremot väger det ju en del. Det finns också en övre gräns för hur mycket fiber man kan laminera in mellan två mylarskikt. I ett 3Di-segel kan man lägga in hur mycket fiber man vill och konstruktionen innehåller ingen som helst film. Fiberhalten i ett 3Di-segel är därför nästan dubbelt så hög som i ett membransegel med samma vikt. Detta är en av anledningarna till att nya 3Di Nordac håller formen så bra, trots att konstruktionen baseras på en fiber med viss flexibilitet: Skillnaden i töj mellan ett membransegel som innehåller 10 kilo kevlar och ett 3Di-segel med 20 kilo polyester är knappast synbar för andra än rena experter. Det finns ett 3Di-segel för alla behov Möjligheterna att skräddarsy 3Di-segel är nära nog oändliga. Genom att laborera med olika typer av fibrer i olika kvantiteter kan vi få fram segel med vitt skilda egenskaper. Valet man gör handlar främst om hur man prioriterar mellan å ena sida låg vikt och å andra sidan styrka och livslängd. Det finns dock ett antal standardmodeller, med namn som exempelvis ”3Di Endurance”, ”3Di Race” och ”3Di Raw”. Och nu får alltså 3DI-serien ett nytt tillskott i form av 3Di Nordac. Det är kanske inte det ”häftigaste” seglet i familjen, men på ett sätt det kanske viktigaste av alla. 3Di Nordac produceras med exakt samma avancerade teknik som de andra 3Di-varianterna, men eftersom det baseras på en i sammanhanget billig fiber har vi kunnat få ner priset till en nivå som faktiskt ligger närmare ett dacronsegel än ett membransegel. Äntligen ett 3Di-segel som är tillgängligt för en bredare skara seglare! En helt unik teknologi Till sist: Ibland får vi på omvägar höra att det finns branschkolleger som påstår sig kunna erbjuda segel som är ”ungefär som 3Di”. Men det kan de inte. Det här sättet att bygga segel är helt unikt och skyddas av en rad patent. Ingen annan segelmakare kan göra något som ens liknar 3Di-segel utan att få ett antal barska, förmodligen amerikanska, advokater på halsen. Att man är så på hugget på vårt huvudkontor beror förmodligen på att det så att säga ligger mer än bara segel i potten; 3Di-teknologin används numera även inom rymdindustrin, flygindustrin och Formel 1. Mycket spännande. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia.